Kung av örter: En historisk översikt

På grund av kronisk trötthet har alla mina östasiatiska vänner från Taiwan, Korea och Kina och även mitt traditionell kinesisk medicin(TCM) läkare faster länge sagt till mig: "Ta lite ginsengte!" Eftersom jag bor i Sverige har jag köpt alla ginsengrelaterade produkter jag kan hitta på marknaden, såsom extraktpulver, kapslar, ampuller, men resultatet är inte tillfredsställande. När jag tittade närmare insåg jag att kapslarna innehöll sibirisk och indisk ginseng, vilket är helt olika från ämnet i östasiatisk ginseng/amerikansk ginseng. De innehåller inte den aktiva ingrediensen ginsenosider. Således är inte alla produkter som har etiketten "ginseng" faktiskt äkta ginseng som används inom TCM. Nackdelarna med sådana produkter inkluderar även för låga halter av aktiva ingredienser och bristfällig märkning. Därför rekommenderar jag fortfarande att använda den ursprungliga torkade rötter precis som mammorna i östra asien gör. För det första kan kvaliteten säkerställas och hållbarheten är längre, för det andra är det lätt att justera mängden själv, dessutom är den mer ekonomiskt än bearbetade ginseng produkter. I allmänhet används östasiatiska familjer för att koka kycklingsoppa eller koka den till te. Ginseng te har en lätt söt och bitter smak. Det har en speciell smak och är ett lättdrucket te.

Användningshistoria av Ginsengs

Ginseng har en historia som sträcker sig 2 000 år tillbaka i Östasien. I den äldsta kinesiska medicinboken "Shennong Ben Cao Jing" (år 206-220 f.Kr.) betraktades ginseng som en förstklassig medicinalväxt på grund av dess säkerhet och effektivitet och ansågs vara "kungen av örterna". I många länder klassificeras det som ett kosttillskott eller funktionellt livsmedel för hälsa. Men det var först på 1900-talet, tack vare framsteg inom västerländsk vetenskaplig forskning, som man började förstå de kemiska ämnena och de aktiva ingredienserna i ginseng. Även om forskningen började relativt sent har det på senare år kommit fram allt fler vetenskapliga framsteg.

De aktiva ingredienserna i ginseng kommer från ginsenosider, och det finns över 30 olika typer av dessa föreningar, var och en med sina egna funktionella egenskaper. Östasiatisk ginseng och amerikansk ginseng är liknande i sin sammansättning, men de har olika effekter på grund av de mycket olika proportionerna av ingredienser. Den vetenskapliga namnet för östasiatisk ginseng är Panax ginseng, medan den amerikanska varianten kallas Panax quinquefolius, så det är viktigt att bekräfta det vetenskapliga namnet på innehållet när man köper produkter. I den traditionella medicinboken "Ben Cao Gang Mu" (av Li Shizhen, 1578) nämns att ginseng kan användas för att motverka utmattning, öka energin, lindra stress, förbättra immunförsvaret, förbättra kognitiv funktion och förbättra sömnen. Det överensstämmer med den empiriska erfarenheten av modern kinesisk medicin. Eftersom den nordamerikanska ginsengen är mildare och mindre sannolik att orsaka överstimulering, kan den användas av en bredare befolkning. Den har också fördelarna att lugna sinnet, hjälpa sömnen, reglera ångest och förbättra stressmotståndet.Den allmänna rekommendationen för intag är 3-11,5 gram, och man kan börja med 3 gram och successivt öka för att hitta en personlig lämplig mängden (Taiwan Herbal Pharmacopeia, Taiwan Department of Health, 2021).

Amerikansk ginseng anses allmänt vara relativt säkert och fördelaktigt som en naturlig örtte i Asien, men i följande situationer bör användningen av ginseng övervägas individuellt:

Om det finns en tendens till blödning eller vid antikoagulantbehandling (som att ta warfarin), bör användningen av ginseng undvikas. Personer med autoimmuna sjukdomar. Gravida kvinnor, ammande kvinnor. I dessa situationer bör användningen av ginseng avgöras individuellt under övervakning av en TCM läkare.

Referenser:

• Ben Cao Gang Mu (《本草纲目》 Compendium of Materia Medica) | Silk Roads Programme

• Ben Cao Gang Mu e-bok, https://ctext.org/wiki.pl?if=en&res=8

• Taiwan Herbal Pharmacopeia 4th Edition English Version) https://dep.mohw.gov.tw/DOCMAP/lp-759-108.html, 2022. ss. 187-189